Vår kock, Larisa tillsammans med paret vi bodde hos, Sasha och Natasha
Ett typiskt hus som man kan se i Ukraina
Lite bilder från alla våra träffar med de olika familjerna. Mycket givande!
Besök på barnhemmet i Poltava
Fest för familjerna
Hemresa.
fredag 19 februari 2010
Bilder från Ukrainaresan
Vår kock, Larisa tillsammans med paret vi bodde hos, Sasha och Natasha
Ett typiskt hus som man kan se i Ukraina
Lite bilder från alla våra träffar med de olika familjerna. Mycket givande!
Besök på barnhemmet i Poltava
Fest för familjerna
Hemresa.
måndag 15 februari 2010
Den långa resan
Äntligen är vi hemma i Sverige igen!
Dagen började klockan 02:55 i Sashas och Natalias lägenhet. Vår ”kock” hade stannat över natten vilket kändes lite skämmigt för vår del. Hon gick upp klockan tre och började förbereda frukosten för oss. För att vara ärlig var inte någon av oss särskilt hungriga men vi försökte trycka ner allt så gott det gick.
Klockan 04:00 hämtade Demitry oss i en taxi. Han skulle följa med oss till flygplatsen i Borispil. På grund av de senaste dagarnas kraftiga snöfall var det inte säkert nog att resa med buss. Enliga Natasja och Demitry fanns enorma snövallar hela vägen till Kiev. Därför fick vi åka tåg. Tåget såg ut som hämtat från 60-talet. Både och jag Angelica var nästan lite rädda när vi gick på.
Inne i tåget var mycket trångt. Folk sov på britsar överallt. Vi fick rena lakan och Demitry bäddade våra ”sängar”. De som inte sov på tåget stirrade på oss när vi gick genom de trånga gångarna. Det luktade inte gott där inne. Angelica liknade tåget vid scenen i ”Harry Potter” där de blir hämtade av ”sovbussen” som flyger, jag tycket att tåget kändes som ”Gasten” på Liseberg. Demitry varnade att om vi skulle behöva gå på toaletten mitt i natten var vi tvungna att väcka honom, det var inte säkert att gå själv. Efter varningen var det lite svårt att somna eftersom folk passerade fritt förbi hela tiden. Det gick inte att stänga om sig. Tro det eller ej men efter ett tag somnade vi. Tågets ojämna gång vaggade oss till sömns!
Väl framme i Borispil tog vi en taxi till flygplatsen. Där lämnade vi Demitry som skulle ta sig tillbaka till Poltava med buss. Efter en lång väntetid checkade vi in och åt på flygplatsen.
Därefter flög vi med SAS till Köpenhamn och tog tåget till Helsingborg. Vi var framme 17:55. En låååång resdag.
Imorgon är det skola och vardag som vanligt. Det känns både bra och dåligt. Vi kommer sakna livet i Poltava men det är skönt att vara hemma i det ”normala” livet.
Vi ses och hörs
/Nils
Dagen började klockan 02:55 i Sashas och Natalias lägenhet. Vår ”kock” hade stannat över natten vilket kändes lite skämmigt för vår del. Hon gick upp klockan tre och började förbereda frukosten för oss. För att vara ärlig var inte någon av oss särskilt hungriga men vi försökte trycka ner allt så gott det gick.
Klockan 04:00 hämtade Demitry oss i en taxi. Han skulle följa med oss till flygplatsen i Borispil. På grund av de senaste dagarnas kraftiga snöfall var det inte säkert nog att resa med buss. Enliga Natasja och Demitry fanns enorma snövallar hela vägen till Kiev. Därför fick vi åka tåg. Tåget såg ut som hämtat från 60-talet. Både och jag Angelica var nästan lite rädda när vi gick på.
Inne i tåget var mycket trångt. Folk sov på britsar överallt. Vi fick rena lakan och Demitry bäddade våra ”sängar”. De som inte sov på tåget stirrade på oss när vi gick genom de trånga gångarna. Det luktade inte gott där inne. Angelica liknade tåget vid scenen i ”Harry Potter” där de blir hämtade av ”sovbussen” som flyger, jag tycket att tåget kändes som ”Gasten” på Liseberg. Demitry varnade att om vi skulle behöva gå på toaletten mitt i natten var vi tvungna att väcka honom, det var inte säkert att gå själv. Efter varningen var det lite svårt att somna eftersom folk passerade fritt förbi hela tiden. Det gick inte att stänga om sig. Tro det eller ej men efter ett tag somnade vi. Tågets ojämna gång vaggade oss till sömns!
Väl framme i Borispil tog vi en taxi till flygplatsen. Där lämnade vi Demitry som skulle ta sig tillbaka till Poltava med buss. Efter en lång väntetid checkade vi in och åt på flygplatsen.
Därefter flög vi med SAS till Köpenhamn och tog tåget till Helsingborg. Vi var framme 17:55. En låååång resdag.
Imorgon är det skola och vardag som vanligt. Det känns både bra och dåligt. Vi kommer sakna livet i Poltava men det är skönt att vara hemma i det ”normala” livet.
Vi ses och hörs
/Nils
söndag 14 februari 2010
Sista dagen i Ukraina
Idag har det varit en mycket speciell dag, för en gångs skull fick vi sovmorgon och blev inte hämtade förrän klockan halv 12. Vi begav oss till kyrkan tillsammans med Tanya och mötte där Natasja. Hon berättade dagens schema och att vi skulle få vara med på en del av gudstjänsten. Vi blev placerade på balkongen inne i kyrklokalen där vi hade mycket bra utsikt över scenen. Natasja inledde gudstjänsten med några väl valda ord och därefter sjöng de en svängig sång. Därefter talade hon för församlingen och vi fick vinka till alla. Det var väldigt mycket ”go” under hela gudstjänsten, alla dansade och var glada.
Efter gudstjänsten gick vi ner på första våningen där personalen hade förberett vår fest för familjerna. Vi fick börja med att signera alla kort som skulle delas ut till barnen i en liten ”giftbag” med personliga gåvor.
Därefter strömmade folket in, alla var mycket glada. Vi inledde med att mingla med barnen med hjälp av tre tolkar som jobbade som engelskalärare här i Poltava. Alla barnen tyckte det skulle bli mycket spännande och roligt. När festen började höll vi vars ett tal om oss själva, Natasja översatte.
Därefter följde nationalsånger, dans, uppträdande från barnen och musik spelat av en liten orkester. Till allas glädje kom även ”Svampbob-fyrkant”.
Vissa av familjerna gav oss gåvor, vi var mycket tacksamma och glada. När träffen var slut begav sig familjerna sig hemåt igen och vi satt kvar i kyrkbyggnaden. Tolkarna som hjälpt oss under festen pratade mycket med oss. De var mycket glada över att äntligen kunna träna sin engelska med någon annan. Vi träffade ungdomar som var mycket intresserade av oss och våra liv i Sverige.
Imorgon ska vi upp kl 3 på morgonen, tåget avgår 4.45 mot Kiev.
Glad alla hjärtans dag!
Vi ses imorgon
Kram Angelica och Nils
Efter gudstjänsten gick vi ner på första våningen där personalen hade förberett vår fest för familjerna. Vi fick börja med att signera alla kort som skulle delas ut till barnen i en liten ”giftbag” med personliga gåvor.
Därefter strömmade folket in, alla var mycket glada. Vi inledde med att mingla med barnen med hjälp av tre tolkar som jobbade som engelskalärare här i Poltava. Alla barnen tyckte det skulle bli mycket spännande och roligt. När festen började höll vi vars ett tal om oss själva, Natasja översatte.
Därefter följde nationalsånger, dans, uppträdande från barnen och musik spelat av en liten orkester. Till allas glädje kom även ”Svampbob-fyrkant”.
Vissa av familjerna gav oss gåvor, vi var mycket tacksamma och glada. När träffen var slut begav sig familjerna sig hemåt igen och vi satt kvar i kyrkbyggnaden. Tolkarna som hjälpt oss under festen pratade mycket med oss. De var mycket glada över att äntligen kunna träna sin engelska med någon annan. Vi träffade ungdomar som var mycket intresserade av oss och våra liv i Sverige.
Imorgon ska vi upp kl 3 på morgonen, tåget avgår 4.45 mot Kiev.
Glad alla hjärtans dag!
Vi ses imorgon
Kram Angelica och Nils
lördag 13 februari 2010
De sista familjerna
Idag har vi varit och besökt de fyra sista familjerna i vårt arbete. Alla var som vanligt mycket välkomnande och glada över att vi besökte dem. Åldrarna på personerna vi besökte idag var mycket varierande, från sju år till 22.
Dagen började hos en elva årig flicka med muskelproblem. Flickan var mycket smart och kunde tala engelska studerade franska och älskade matte. Det var mycket förvånande för oss hur en så pass liten flicka kunde vara så smart. Många av de tonåringar vi mött här i Poltava kunde inte prata engelska men hon klarade enkla fraser utan problem.
Nästa besök var hos 22 årig kvinna som hade problem med fötterna. Hon hade mycket svårt att gå men kunde med hjälp av en käpp klara sig bra. Hon studerade på ett av de många universiteten här i Poltava till pedagog. I skolan hade hon inte många vänner och umgicks därför till största delen med sin mamma.
Det tredje besöket var hos en i det närmaste helt förlamad sjuårig flicka. Hon kunde varken stå, sitta eller tala med sina föräldrar och sin yngre syster. Hennes tillstånd var mycket kritiskt. Varje gång hon vistades utomhus under vintern var det 95 % risk att hon skulle få ett anfall i form av bland annat muskelkramper och kraftig feber. Hennes föräldrar gjorde allt för hennes överlevnad.
Dagens sista besök var hos en nioårig pojke som bodde i en lägenhet med sin familj i utkanten av Poltava. Familjen hade nyligen flyttat till en ny lägenhet på första våningen för att kunna tillfredställa pojkens behov. Deras dröm var att kunna bygga en ramp från köket ut till gårdsplanen så att pojken skulle kunna röra sin friare. Dessvärre hade de varken pengar eller tillstånd. De hade försökt ta honom till ett rehabiliteringscenter i västra Ukraina med saknade fortfarande 1000 euro, en summa som var mycket svår att tjäna ihop eftersom pojkens bidrag från staten endast var 60 euro per månad.
Efter alla besöken väntade lunch i lägenheten. Det smakade som anligt mycket gott!
Imorgon är en mycket speciell dag här för oss. Dels är det vår sista dag här i Ukraina men det är också dagen då vi bjudit in alla familjerna för en liten fest i kyrkan. Sammanlagt är 14 familjer inbjudna. Vi ska bjuda på pizza, som kyrkans kök kommer att tillaga, sång och dans. Vi ska även tacka alla för att de ställt upp på intervjuer. Det ska bli mycket roligt!
Vi ses och hös snart igen
Kram Nils och Angelica
Dagen började hos en elva årig flicka med muskelproblem. Flickan var mycket smart och kunde tala engelska studerade franska och älskade matte. Det var mycket förvånande för oss hur en så pass liten flicka kunde vara så smart. Många av de tonåringar vi mött här i Poltava kunde inte prata engelska men hon klarade enkla fraser utan problem.
Nästa besök var hos 22 årig kvinna som hade problem med fötterna. Hon hade mycket svårt att gå men kunde med hjälp av en käpp klara sig bra. Hon studerade på ett av de många universiteten här i Poltava till pedagog. I skolan hade hon inte många vänner och umgicks därför till största delen med sin mamma.
Det tredje besöket var hos en i det närmaste helt förlamad sjuårig flicka. Hon kunde varken stå, sitta eller tala med sina föräldrar och sin yngre syster. Hennes tillstånd var mycket kritiskt. Varje gång hon vistades utomhus under vintern var det 95 % risk att hon skulle få ett anfall i form av bland annat muskelkramper och kraftig feber. Hennes föräldrar gjorde allt för hennes överlevnad.
Dagens sista besök var hos en nioårig pojke som bodde i en lägenhet med sin familj i utkanten av Poltava. Familjen hade nyligen flyttat till en ny lägenhet på första våningen för att kunna tillfredställa pojkens behov. Deras dröm var att kunna bygga en ramp från köket ut till gårdsplanen så att pojken skulle kunna röra sin friare. Dessvärre hade de varken pengar eller tillstånd. De hade försökt ta honom till ett rehabiliteringscenter i västra Ukraina med saknade fortfarande 1000 euro, en summa som var mycket svår att tjäna ihop eftersom pojkens bidrag från staten endast var 60 euro per månad.
Efter alla besöken väntade lunch i lägenheten. Det smakade som anligt mycket gott!
Imorgon är en mycket speciell dag här för oss. Dels är det vår sista dag här i Ukraina men det är också dagen då vi bjudit in alla familjerna för en liten fest i kyrkan. Sammanlagt är 14 familjer inbjudna. Vi ska bjuda på pizza, som kyrkans kök kommer att tillaga, sång och dans. Vi ska även tacka alla för att de ställt upp på intervjuer. Det ska bli mycket roligt!
Vi ses och hös snart igen
Kram Nils och Angelica
fredag 12 februari 2010
Barnhemmet
Idag startade dagen med att vi gjorde ett besök på ett museum tillsammans med Tanya och Dimitry. Museet handlade om ”Slaget vid Poltava”. Inne på museet fanns många målningar, gamla vapen och illustrationer över slaget. Vi båda tyckte det var mycket intressant och roligt. Trots att varken Tanya eller Dimitry är bra på engelska kunde vi konversera någorlunda. Många av beskrivningarna på museet var på engelska och vissa även på svenska.
Efter museet åkte vi till ett av de nyare shoppinggallerierna i centrala Poltava. Gallerian hade mycket europeisk stil med mer eller mindre kända märken. Trots det kunde vi inte hitta det vi sökte, en present till Tanya och familjen Laptev (Natasja, Dimitry och Anna).
Efter besöket på gallerian åkte vi till dagens huvudmål, ett barnhem utanför Poltava. På vägen hämtade vi upp Natasja.
På barnhemmet fick vi först träffa en föreståndare som berättade om situationen. Natasja fick som vanligt tolka eftersom ingen kan engelska. Efteråt gick vi till ett samlingsrum där många barn väntade på oss. Vi fick sätta oss i mitten av rummet väl synliga för alla. Natasja berättade för barnen vad vi gjorde, var vi kom ifrån och vilka vi var. Därefter fick några av barnen presentera sig och säga sin ålder. En åtta årig pojke hade tränat in en dikt om Ukraina som han läste för oss. Vi fick även höra på sång från barnen. Därefter bad Natasja oss sjunga en sång på svenska, vi kunde inte säga nej. Vi sjöng ”Blinka lilla stjärna” som var väl uppskattat trots vår nervositet. Innan vi lämnade rummet delade vi ut påsar med godis och frukt till barnen som vi köpt. Sedan fick vi en rundtur av en lärare och några barn då vi bland annat fick se sovrum, badrum och kök.
Efter det intressanta besöket på barnhemmet blev vi serverade lunch i kyrkans kontor som vanligt. Maten smakade mycket bra. När vi ätit klart fick vi skriva i kyrkans gästbok om vårt besök i Poltava. Igor, som vi intervjuade i förrgår, tolkade våra texter till Ukrainska. Igor har studerat i USA i ett år och talar därför mycket bra engelska. Han hjälpte oss även tolka en intervju som vi hade med Natasja om hennes arbete. Anledningen till varför vi använde oss av tolk berodde på att Natasja ville kunna uttrycka sig lättare.
På kvällen tog Tanya oss till en galleria mitt i stan. Gallerians utbud var mycket begränsat men tillsist hittade gåva som vi ska ge på söndag till kyrkans kontor som tack.
Vi ses imorgon då vi ska intervjua fyra familjer om deras situation.
Kram Nils och Angelica
Efter museet åkte vi till ett av de nyare shoppinggallerierna i centrala Poltava. Gallerian hade mycket europeisk stil med mer eller mindre kända märken. Trots det kunde vi inte hitta det vi sökte, en present till Tanya och familjen Laptev (Natasja, Dimitry och Anna).
Efter besöket på gallerian åkte vi till dagens huvudmål, ett barnhem utanför Poltava. På vägen hämtade vi upp Natasja.
På barnhemmet fick vi först träffa en föreståndare som berättade om situationen. Natasja fick som vanligt tolka eftersom ingen kan engelska. Efteråt gick vi till ett samlingsrum där många barn väntade på oss. Vi fick sätta oss i mitten av rummet väl synliga för alla. Natasja berättade för barnen vad vi gjorde, var vi kom ifrån och vilka vi var. Därefter fick några av barnen presentera sig och säga sin ålder. En åtta årig pojke hade tränat in en dikt om Ukraina som han läste för oss. Vi fick även höra på sång från barnen. Därefter bad Natasja oss sjunga en sång på svenska, vi kunde inte säga nej. Vi sjöng ”Blinka lilla stjärna” som var väl uppskattat trots vår nervositet. Innan vi lämnade rummet delade vi ut påsar med godis och frukt till barnen som vi köpt. Sedan fick vi en rundtur av en lärare och några barn då vi bland annat fick se sovrum, badrum och kök.
Efter det intressanta besöket på barnhemmet blev vi serverade lunch i kyrkans kontor som vanligt. Maten smakade mycket bra. När vi ätit klart fick vi skriva i kyrkans gästbok om vårt besök i Poltava. Igor, som vi intervjuade i förrgår, tolkade våra texter till Ukrainska. Igor har studerat i USA i ett år och talar därför mycket bra engelska. Han hjälpte oss även tolka en intervju som vi hade med Natasja om hennes arbete. Anledningen till varför vi använde oss av tolk berodde på att Natasja ville kunna uttrycka sig lättare.
På kvällen tog Tanya oss till en galleria mitt i stan. Gallerians utbud var mycket begränsat men tillsist hittade gåva som vi ska ge på söndag till kyrkans kontor som tack.
Vi ses imorgon då vi ska intervjua fyra familjer om deras situation.
Kram Nils och Angelica
torsdag 11 februari 2010
Fem familjer
Dagens arbete har varit liknande det vi gjorde i tisdags. Vi har besökt fem stycken familjer men denna gång kunde nästan alla barnen prata själva och förklara sina åsikter.
Alla möten var mycket intressanta och alla skiljde sig åt på olika vis. Två av dagens barn hade synskador och de andra tre hade olika typer av rörelsehinder.
Förövrigt har vi fått hjälpt fem stycken bilar sammanlagt som kört fast. I Ukraina skottas endast de största vägarna. Vår teori till varför alla fastnar är att ingen ser ut att ha vinterdäck på bilen! All snö som finns på vägarna och det fåtalet trottoarerna gör det omöjligt för rullstolsburna att ta sig runt.
I slutet av dagen tog Tanya och Natasja oss till McDonald’s som såg ut precis som i Sverige. På McDonald’s tog vi en fika tillsammans.
Imorgon ska vi besöka ett museum om slaget i Poltava. Natasja sa att många av texterna på museet är på svenska. Efteråt ska vi äntligen få besöka barnhemmet. Det ska bli väldigt intressant!
(Vi kan tyvärr inte svara på alla era fina kommentarer eftersom all internettrafik kostar mycket pengar här i Ukraina men fortsätt skriva ändå. Vi blir glada så fort vi hör något från er!)
Vi ses imorgon
Kram Angelica och Nils
Alla möten var mycket intressanta och alla skiljde sig åt på olika vis. Två av dagens barn hade synskador och de andra tre hade olika typer av rörelsehinder.
Förövrigt har vi fått hjälpt fem stycken bilar sammanlagt som kört fast. I Ukraina skottas endast de största vägarna. Vår teori till varför alla fastnar är att ingen ser ut att ha vinterdäck på bilen! All snö som finns på vägarna och det fåtalet trottoarerna gör det omöjligt för rullstolsburna att ta sig runt.
I slutet av dagen tog Tanya och Natasja oss till McDonald’s som såg ut precis som i Sverige. På McDonald’s tog vi en fika tillsammans.
Imorgon ska vi besöka ett museum om slaget i Poltava. Natasja sa att många av texterna på museet är på svenska. Efteråt ska vi äntligen få besöka barnhemmet. Det ska bli väldigt intressant!
(Vi kan tyvärr inte svara på alla era fina kommentarer eftersom all internettrafik kostar mycket pengar här i Ukraina men fortsätt skriva ändå. Vi blir glada så fort vi hör något från er!)
Vi ses imorgon
Kram Angelica och Nils
onsdag 10 februari 2010
Köpcentrat
Idag har vi fortsatt med fler intervjuer av invånarna i Poltava men denna gång i ett köpcentra. Intervjuerna skulle hållas med personer utan handikapp för att förstå deras syn på dessa problem lättare.
Dagen började med att vi blev serverade frukost ”som vanligt”. Precis som gårdagens frukost var även denna mycket mättande och god. Efter frukosten var det dags för Natalia och Sasha att bege sig till sina arbeten. Vi blev lämnade helt ensamma i lägenheten. Vi fördrev tiden genom att leka med katterna och ta bilder av vårt tillfälliga hem. Tanya var försenad men hämtade oss några minuter över elva.
Denna gång gick bilturen mycket bra. Under färden ringde Natasja till Angelica och berättade att hon skulle bli sen till vårt möte. Därför fick vi strosa runt i köpcentrat själva under ständig uppsyn av Tanya. Det känns mycket bra att Tanya hjälper oss i alla situationer vad som än händer. Till Tanyas stora glädje köpte Nils en kofta, Angelica letade efter smycken men fick inte napp.
Efter ungefär en timme kom Natasja och Dimitry. Dimitry var med för att skydda oss i fall det skulle bli problem med filmningen i köpcentrat.
På köpcentrat tog Natasja kontakt med många människor i olika åldrar. Alla som hon frågade var villiga att bli intervjuade utan några omständigheter. Det är mycket förvånande hur trevliga och hjälpsamma alla är mot oss. Alla vill vårt bästa vare sig vi känner dem eller inte.
Den sista intervjun vi gjorde idag på köpcentrat var mycket berörande. En kvinna, Natasja inte kände, valde att berätta sin livshistoria för oss framför kameran. Hennes barn var mycket sjukt och behandlades med strålning och fick ständigt injektioner. Enbart sprutorna han var tvungen att ta fyra gånger per månad kostade 100 euro styck.
När vi var klara med intervjuerna i köpcentrat åkte vi till kyrkan för att äta lunch. Det var mycket gott och trevligt trots att vi inte förstår vad alla säger! Därefter höll vi intervjuer med två vuxna med funktionshinder. Dessa var mycket givande eftersom vi aldrig haft en intervju med en vuxen tidigare här i Ukraina. Den första mannen var 37 år och blind. Hans mål i livet var att bli översättare från ryska till svenska. Han hade under flera år studerat både tyska och engelska men hade lättare för det tyska språket. Under intervjun fick höra honom spela gitarr och sjunga. Han var mycket bra. Efteråt köpte vi vars en skiva som han spelat in. Pengarna gick oavkortat till hans familj.
Nästa person vi intervjuade var en 20 årig man med problem att gå. Han hade under ett år vistats i USA och var därför mycket bra på engelska. Vi blev mycket överraskade över hans kunskap. Denna intervju gjorde vi därför helt själva utan hjälp av någon översättare. Han hade mycket att berätta om och intervjun var givande i vårt arbete.
Efter vårt arbete i kyrkan åkte vi till Swedbank här i Poltava för att ta ut pengar. Därefter blev vi körda hem till lägenheten där vi fick god mat.
Vi ses imorgon då ska vi än en gång besöka familjer här i Poltava.
KRAM från Ukraina
Dagen började med att vi blev serverade frukost ”som vanligt”. Precis som gårdagens frukost var även denna mycket mättande och god. Efter frukosten var det dags för Natalia och Sasha att bege sig till sina arbeten. Vi blev lämnade helt ensamma i lägenheten. Vi fördrev tiden genom att leka med katterna och ta bilder av vårt tillfälliga hem. Tanya var försenad men hämtade oss några minuter över elva.
Denna gång gick bilturen mycket bra. Under färden ringde Natasja till Angelica och berättade att hon skulle bli sen till vårt möte. Därför fick vi strosa runt i köpcentrat själva under ständig uppsyn av Tanya. Det känns mycket bra att Tanya hjälper oss i alla situationer vad som än händer. Till Tanyas stora glädje köpte Nils en kofta, Angelica letade efter smycken men fick inte napp.
Efter ungefär en timme kom Natasja och Dimitry. Dimitry var med för att skydda oss i fall det skulle bli problem med filmningen i köpcentrat.
På köpcentrat tog Natasja kontakt med många människor i olika åldrar. Alla som hon frågade var villiga att bli intervjuade utan några omständigheter. Det är mycket förvånande hur trevliga och hjälpsamma alla är mot oss. Alla vill vårt bästa vare sig vi känner dem eller inte.
Den sista intervjun vi gjorde idag på köpcentrat var mycket berörande. En kvinna, Natasja inte kände, valde att berätta sin livshistoria för oss framför kameran. Hennes barn var mycket sjukt och behandlades med strålning och fick ständigt injektioner. Enbart sprutorna han var tvungen att ta fyra gånger per månad kostade 100 euro styck.
När vi var klara med intervjuerna i köpcentrat åkte vi till kyrkan för att äta lunch. Det var mycket gott och trevligt trots att vi inte förstår vad alla säger! Därefter höll vi intervjuer med två vuxna med funktionshinder. Dessa var mycket givande eftersom vi aldrig haft en intervju med en vuxen tidigare här i Ukraina. Den första mannen var 37 år och blind. Hans mål i livet var att bli översättare från ryska till svenska. Han hade under flera år studerat både tyska och engelska men hade lättare för det tyska språket. Under intervjun fick höra honom spela gitarr och sjunga. Han var mycket bra. Efteråt köpte vi vars en skiva som han spelat in. Pengarna gick oavkortat till hans familj.
Nästa person vi intervjuade var en 20 årig man med problem att gå. Han hade under ett år vistats i USA och var därför mycket bra på engelska. Vi blev mycket överraskade över hans kunskap. Denna intervju gjorde vi därför helt själva utan hjälp av någon översättare. Han hade mycket att berätta om och intervjun var givande i vårt arbete.
Efter vårt arbete i kyrkan åkte vi till Swedbank här i Poltava för att ta ut pengar. Därefter blev vi körda hem till lägenheten där vi fick god mat.
Vi ses imorgon då ska vi än en gång besöka familjer här i Poltava.
KRAM från Ukraina
tisdag 9 februari 2010
Första dagen i Ukraina
Äntligen är vi hemma i Sashas och Natalias lägenhet efter en mycket innehållsrik dag.
Dagen började kl 08.00 med dusch och frukost, för första gången fick vi äta den ukrainska frukosten som erbjöd bland annat ris till vår förvåning.
Kl 10.00 kom Tanya och hämtade oss i sin bil för att ta oss till kyrkan och möta Natasja. Under natten hade det snöat en hel del och bilarna i Ukraina är inte utrustade för det rådande väglaget vilket betyder att vi körde fast efter ca 10 meters färd. Eftersom Tanya är väldigt rädd om oss ville hon inte att vi skulle putta på. Efter mycket slirande fick vi trots allt hjälpa till. Dessvärre är alla vägar täckta med både is och snö vilket ledde till att Angelica trillade. Tanya var snabbt framme för att hjälpa till medan vi mest skrattade.
Efter en trevlig bilfärd mötte vi Natasja i deras kontor vid kyrkan där vi fick en rundtur. Vi fick träffa alla anställda däribland Pastor Dimitry som är Natasjas man.
Dagens mål var att besöka fem familjer med handikappade barn hjälpta av trosgnistan. Den första familjen låg på gångavstånd från kyrkan. Huset var näst intill förfallet i svenska mått mätt. I huset bodde Michael med sina föräldrar. Michael är 3 år men fyller 4 om en vecka. Han hade mycket svårt att gå på grund av ett medfött fel i fötterna. Michael reagerade på musik och älskade tv:n. Besöket var mycket rörande. Familjen gav oss gåvor trots sin svaga ekonomi .
När vi skulle bege oss med bil till nästa familj fastnade vi än en gång. Denna gång satt vi fast rejält och det var Nils tur att trilla två gånger om. Än en gång fick vi oss ett gott skratt.
Därefter besökte vi en 10 årig pojke med barnepilepsi och problem med musklerna i kroppen. Pojken hade svårt att förstå vad som hände i omgivningen.
Efter besöket åkte vi tillbaka till kyrk-kontoret där vi åt en Väldigt stor lunch. Det bjöds på rätt efter rätt, vi orkade knappt äta all mat som det bjöds på.
Efter lunchen och en rundtur i kyrkan åkte vi vidare för fler intervjuer. Den första familjen vi besökte efter lunchen bestod av en ensamstående mamma med sin 7 åriga, handikappade dotter. Hon hade samma problem som den 10 åriga pojken vi tidigare besökte. Familjen bodde i ett mycket litet rum på ca 10 kvm. De hade inte tillgång till egen toalett eller dusch. Hemma hos familjen bjöds vi på te och pankakor .
Nästa besök var hos den 7 åriga pojken Anton som bodde i en finare lägenhet. Anton hade även han problem med musklerna i kroppen. Trots det var han mycket medveten under samtalet. Antons mamma var mycket intresserad av oss och vårt arbete och hade många frågor att ställa.
Det sista besöket var hos 17 åriga Helena. Detta besök var mycket annorlunda i jämförelse med de tidigare. Helena kunde själv föra en konversation på engelska med oss. Hon var ett mycket begåvat barn som under detta år ska börja på universitet i Poltava. Helena visade oss sina betyg som var i toppklass, enligt de svenska måtten MVG i alla ämnen. Innan vi skulle gå gav Helena oss två presenter, en bok av Shakespeare och en ask choklad.
Därefter åkte vi på en rundtur i Poltava med Natasja och Tanya. Turen var mycket trevlig trots snökaoset.
Nu sitter vi hemma än en gång i Sashas och Natalias lägenhet och har precis ätit en god kvällsmat. Snart är det tid att lägga sig. Imorgon ska vi intervjua ett par vuxna som är handikappade även folk på stan i Poltava. Därefter har vi fritid och ska gå på ett shoppingcenter i Poltava.
Det är förvånansvärt hur trevliga och givmilda alla är här i Ukraina. Vi trivs verkligen här!
Ses imorgon
Kram
Nils och Angelica
Dagen började kl 08.00 med dusch och frukost, för första gången fick vi äta den ukrainska frukosten som erbjöd bland annat ris till vår förvåning.
Kl 10.00 kom Tanya och hämtade oss i sin bil för att ta oss till kyrkan och möta Natasja. Under natten hade det snöat en hel del och bilarna i Ukraina är inte utrustade för det rådande väglaget vilket betyder att vi körde fast efter ca 10 meters färd. Eftersom Tanya är väldigt rädd om oss ville hon inte att vi skulle putta på. Efter mycket slirande fick vi trots allt hjälpa till. Dessvärre är alla vägar täckta med både is och snö vilket ledde till att Angelica trillade. Tanya var snabbt framme för att hjälpa till medan vi mest skrattade.
Efter en trevlig bilfärd mötte vi Natasja i deras kontor vid kyrkan där vi fick en rundtur. Vi fick träffa alla anställda däribland Pastor Dimitry som är Natasjas man.
Dagens mål var att besöka fem familjer med handikappade barn hjälpta av trosgnistan. Den första familjen låg på gångavstånd från kyrkan. Huset var näst intill förfallet i svenska mått mätt. I huset bodde Michael med sina föräldrar. Michael är 3 år men fyller 4 om en vecka. Han hade mycket svårt att gå på grund av ett medfött fel i fötterna. Michael reagerade på musik och älskade tv:n. Besöket var mycket rörande. Familjen gav oss gåvor trots sin svaga ekonomi .
När vi skulle bege oss med bil till nästa familj fastnade vi än en gång. Denna gång satt vi fast rejält och det var Nils tur att trilla två gånger om. Än en gång fick vi oss ett gott skratt.
Därefter besökte vi en 10 årig pojke med barnepilepsi och problem med musklerna i kroppen. Pojken hade svårt att förstå vad som hände i omgivningen.
Efter besöket åkte vi tillbaka till kyrk-kontoret där vi åt en Väldigt stor lunch. Det bjöds på rätt efter rätt, vi orkade knappt äta all mat som det bjöds på.
Efter lunchen och en rundtur i kyrkan åkte vi vidare för fler intervjuer. Den första familjen vi besökte efter lunchen bestod av en ensamstående mamma med sin 7 åriga, handikappade dotter. Hon hade samma problem som den 10 åriga pojken vi tidigare besökte. Familjen bodde i ett mycket litet rum på ca 10 kvm. De hade inte tillgång till egen toalett eller dusch. Hemma hos familjen bjöds vi på te och pankakor .
Nästa besök var hos den 7 åriga pojken Anton som bodde i en finare lägenhet. Anton hade även han problem med musklerna i kroppen. Trots det var han mycket medveten under samtalet. Antons mamma var mycket intresserad av oss och vårt arbete och hade många frågor att ställa.
Det sista besöket var hos 17 åriga Helena. Detta besök var mycket annorlunda i jämförelse med de tidigare. Helena kunde själv föra en konversation på engelska med oss. Hon var ett mycket begåvat barn som under detta år ska börja på universitet i Poltava. Helena visade oss sina betyg som var i toppklass, enligt de svenska måtten MVG i alla ämnen. Innan vi skulle gå gav Helena oss två presenter, en bok av Shakespeare och en ask choklad.
Därefter åkte vi på en rundtur i Poltava med Natasja och Tanya. Turen var mycket trevlig trots snökaoset.
Nu sitter vi hemma än en gång i Sashas och Natalias lägenhet och har precis ätit en god kvällsmat. Snart är det tid att lägga sig. Imorgon ska vi intervjua ett par vuxna som är handikappade även folk på stan i Poltava. Därefter har vi fritid och ska gå på ett shoppingcenter i Poltava.
Det är förvånansvärt hur trevliga och givmilda alla är här i Ukraina. Vi trivs verkligen här!
Ses imorgon
Kram
Nils och Angelica
måndag 8 februari 2010
Resan till Ukraina
Nu är vi äntligen framme i Poltava efter en mycket lång resa. Dagen startade kl 04.00 hemma i Helsingborg, tåget avgick kl 05.05 mot Kastrup. På Kastrup åt vi frukost och tog det lugnt inför den resterande resan. Planet avgick 09.15 och hela flygturen gick bra fram tills vi skulle fylla i en ”visum-lapp”. Lappen var upp- punktad med mängder av frågor som vi inte visste vad vi skulle svara på. Vi fick hjälp av en affärskvinna från Göteborg, bland annat med besöksadressen som vi inte visste. I nuläget bor vi på Radison SAS i Kiev i alla fall enligt lappen.
När ”visum-lappen” skulle visas för passkontrollanten i Kiev hade vi både ångest, tänk om dem upptäckte vår lögn! Om vi inte fått hjälp med detta av affärskvinnan hade vi nog aldrig fått komma in i landet. Precis innan Nils skulle gå fram till kontrollanten blev en man nekad för att han inte hade fyllt i adressen.
När vi väl kommit förbi kontrollanten väntade Natasja som vi snabbt kände igen med den svenska flaggan i högsta hugg. Med sig till Kiev hade hon en god vän som arbetar i Kyrkan. På Borispil international airport fick vi vänta i mer än en timme på att bussen mot Poltava skulle avgå.
Bussresan var en av de värsta vi varit med om. Vägen var extremt ojämn samtidigt som ett snöoväder rasade utanför. Stora delar av vägen var inte plogad. På bussen visades dubbad film bland annat ”Ensam hemma”, tur att vi kunde historien utantill sedan innan ;).
Längs med vägen fanns enorma mängder bensinmackar, säkerligen en per kilometer. Vägarna var spikraka och vi svängde ca 4 gånger under de fem timmar resan varade. Vi fick en inblick under resans gång hur det Ukrainska samhället är uppbyggt.
Framme i Poltava väntade ännu en anställd från kyrkan, Tanya , som ska hjälpa oss med transporterna under veckan. Tanya körde oss till Natalias och Sashas lägenhet i Poltava. Paret vi bor hos är inte våra kontaktpersoner här i Ukraina (Natasja och Dimitry).
Just nu sitter vi i deras lägenhet och skriver. Imorgon ska vi upp kl 08.00 för att åka iväg och intervjua familjer med handikappade barn här i Poltava.
Alla personer vi har mött än så länge är jätte trevliga, hjälpsamma och tar emot oss med öppna armar.
Vi ses imorgon!
/Angelica och Nils
När ”visum-lappen” skulle visas för passkontrollanten i Kiev hade vi både ångest, tänk om dem upptäckte vår lögn! Om vi inte fått hjälp med detta av affärskvinnan hade vi nog aldrig fått komma in i landet. Precis innan Nils skulle gå fram till kontrollanten blev en man nekad för att han inte hade fyllt i adressen.
När vi väl kommit förbi kontrollanten väntade Natasja som vi snabbt kände igen med den svenska flaggan i högsta hugg. Med sig till Kiev hade hon en god vän som arbetar i Kyrkan. På Borispil international airport fick vi vänta i mer än en timme på att bussen mot Poltava skulle avgå.
Bussresan var en av de värsta vi varit med om. Vägen var extremt ojämn samtidigt som ett snöoväder rasade utanför. Stora delar av vägen var inte plogad. På bussen visades dubbad film bland annat ”Ensam hemma”, tur att vi kunde historien utantill sedan innan ;).
Längs med vägen fanns enorma mängder bensinmackar, säkerligen en per kilometer. Vägarna var spikraka och vi svängde ca 4 gånger under de fem timmar resan varade. Vi fick en inblick under resans gång hur det Ukrainska samhället är uppbyggt.
Framme i Poltava väntade ännu en anställd från kyrkan, Tanya , som ska hjälpa oss med transporterna under veckan. Tanya körde oss till Natalias och Sashas lägenhet i Poltava. Paret vi bor hos är inte våra kontaktpersoner här i Ukraina (Natasja och Dimitry).
Just nu sitter vi i deras lägenhet och skriver. Imorgon ska vi upp kl 08.00 för att åka iväg och intervjua familjer med handikappade barn här i Poltava.
Alla personer vi har mött än så länge är jätte trevliga, hjälpsamma och tar emot oss med öppna armar.
Vi ses imorgon!
/Angelica och Nils
torsdag 4 februari 2010
Sent arbete...
Äntligen är jag (Nils) och Angelica snart klara med vårt mail till Natasja, vår kontaktperson i Ukraina. Vi lovade nämligen att skicka våra intervjufrågor till henne idag och har därför jobbat till sent. Totalt har vi skrivit 31 frågor (allt tar så mycket längre tid att göra på engelska) men vi räknar med att fler frågor kommer dyka upp under resans gång.
Idag skickade Natajsa en vidolänk med bilder från barnhemmet. Både jag och Angelica blev skärrade. Ingen av oss hade kunnat föreställa oss att huset ser ut som det gör.
Snart är det avresa, vi längtar SÅ mycket.
Idag skickade Natajsa en vidolänk med bilder från barnhemmet. Både jag och Angelica blev skärrade. Ingen av oss hade kunnat föreställa oss att huset ser ut som det gör.
Snart är det avresa, vi längtar SÅ mycket.
tisdag 2 februari 2010
Avresan närmar sig!
Nu är det inte lång tid kvar tills jag och Nils sitter på flygplanet mot Kiev. På måndagsmorgon beger vi oss till Helsingborg och sedan vidare till flyget som tar oss till Ukraina.
Förra veckan var vi och växlade pengar vilket inte var helt lätt med tanke på att Ukrainas valuta inte är den vanligaste om man säger så. Vi har fått ut pengar från fonden för vår vistelse i Ukraina som täcker mat, resor och liknande.
Igår mailade vi Natasja vår planering av veckan, antagligen kommer vi ha ganska fullt upp hela dagarna. Sista dagen när vi är i Poltava ska vi antagligen laga mat till barnhemmet som ett litet tack för hjälpen.
Under veckan i Ukraina kommer vi antagligen ha gratis tillgång till Internet vilket innebär att vi kommer att hålla bloggen uppdaterad om vad som händer under vår resa. Håll utkik! :)
Ha det så bra!
/Angelica
Förra veckan var vi och växlade pengar vilket inte var helt lätt med tanke på att Ukrainas valuta inte är den vanligaste om man säger så. Vi har fått ut pengar från fonden för vår vistelse i Ukraina som täcker mat, resor och liknande.
Igår mailade vi Natasja vår planering av veckan, antagligen kommer vi ha ganska fullt upp hela dagarna. Sista dagen när vi är i Poltava ska vi antagligen laga mat till barnhemmet som ett litet tack för hjälpen.
Under veckan i Ukraina kommer vi antagligen ha gratis tillgång till Internet vilket innebär att vi kommer att hålla bloggen uppdaterad om vad som händer under vår resa. Håll utkik! :)
Ha det så bra!
/Angelica
Tillbaka igen :)
Hej,
Nu är vi äntligen tillbaka igen efter ett välbehövligt jullov och snart även inne på den sista terminen på gymnasiet (vårterminen börjar v.3).
Det har hänt en del om man säger som så. Innan vi gick iväg på jullov fick vi reda på att vår fondansökan hade blivit beviljad, vilket innebär att vi har löst det ekonomiska problemet och slipper bekymra oss om det längre.
Under hela jullovet har jag (Angelica) haft kontakt med Natasja som är vår kontaktperson i Poltava. Det är även hon som ska vara med oss under vår vistelse. Vi har bland annat diskuterat lite mer om boendet, när vi ska besöka dem och vad vi vill göra under vistelsen.
Den tråkiga nyheten är att varken Josefin eller Emma kommer att följa med på resan till Ukraina. Det känns tråkigt att inte dem kan följa med! Men eftersom allt var fixat med både pengar och boende bestämde vi att jag och Nils ska boka resa i alla fall. Självklart hade varit mycket roligare om alla hade kunnat följa med, men dessvärre blir det ju inte alltid som man vill…
Jag och Nils ser trots allt fortfarande väldigt mycket fram mot resan och längtar tills biljetterna är bokade! Det kommer nog verkligen bli en riktig upplevelse!
Egentligen skulle vi ha bokat biljetterna redan igår men det tar lite tid för pengarna att föras över till våra personliga konton. Vad det ser ut som har vi fortfarande inte fått några pengar, så hoppas verkligen att dem är inne imorgon! Sen börjar det ju kanske bli lite småkrisigt… Vi har planerat att åka den 8 februari och komma hem igen den 15, vilket innebär att det är inte så lång tid kvar :)
Imorgon ska även jag och Nils vaccinera oss sista gången mot hepatit A och B innan vi beger oss iväg till Ukraina :)
Vi får hjälpas åt att hålla tummarna imorgon så att pengarna kommer in... men även för sprutan kan nog behövas.
Vi hörs :)
Angelica Skoglund
tis, januari 12, 2010 23:26:11
Nu är vi äntligen tillbaka igen efter ett välbehövligt jullov och snart även inne på den sista terminen på gymnasiet (vårterminen börjar v.3).
Det har hänt en del om man säger som så. Innan vi gick iväg på jullov fick vi reda på att vår fondansökan hade blivit beviljad, vilket innebär att vi har löst det ekonomiska problemet och slipper bekymra oss om det längre.
Under hela jullovet har jag (Angelica) haft kontakt med Natasja som är vår kontaktperson i Poltava. Det är även hon som ska vara med oss under vår vistelse. Vi har bland annat diskuterat lite mer om boendet, när vi ska besöka dem och vad vi vill göra under vistelsen.
Den tråkiga nyheten är att varken Josefin eller Emma kommer att följa med på resan till Ukraina. Det känns tråkigt att inte dem kan följa med! Men eftersom allt var fixat med både pengar och boende bestämde vi att jag och Nils ska boka resa i alla fall. Självklart hade varit mycket roligare om alla hade kunnat följa med, men dessvärre blir det ju inte alltid som man vill…
Jag och Nils ser trots allt fortfarande väldigt mycket fram mot resan och längtar tills biljetterna är bokade! Det kommer nog verkligen bli en riktig upplevelse!
Egentligen skulle vi ha bokat biljetterna redan igår men det tar lite tid för pengarna att föras över till våra personliga konton. Vad det ser ut som har vi fortfarande inte fått några pengar, så hoppas verkligen att dem är inne imorgon! Sen börjar det ju kanske bli lite småkrisigt… Vi har planerat att åka den 8 februari och komma hem igen den 15, vilket innebär att det är inte så lång tid kvar :)
Imorgon ska även jag och Nils vaccinera oss sista gången mot hepatit A och B innan vi beger oss iväg till Ukraina :)
Vi får hjälpas åt att hålla tummarna imorgon så att pengarna kommer in... men även för sprutan kan nog behövas.
Vi hörs :)
Angelica Skoglund
tis, januari 12, 2010 23:26:11
God Jul & Gott nytt år
Äntligen är det jul och projektarbetet tar sig en liten kort paus innan det riktiga jobbet startar efter jul. Då är det avresa med destination Ukrainia.
Tills dess passar vi på att önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Nils Eliasson
tis, december 22, 2009 20:45:01
Tills dess passar vi på att önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Nils Eliasson
tis, december 22, 2009 20:45:01
Det ser mörkt ut
Idag var vi alla inställda på att åka till Malmö, utom Josefin som är sjuk, för att träffa miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand. Dessvärre ser det i nuläget inte särskilt ljust ut för denna resa.
Tidigare i dag fick vi ett meddelande från hennes sekreterare Anders Wallner där han berättade om vissa problem som uppstått. Risken finns att de inte hinner tillbaka till Malmö ikväll på grund av COP15 mötet i Köpenhamn. Vi erbjöd oss därför att åka till Köpenhamn för att underlätta för dem. Tyvärr ser det inte ut att vara en tänkbar lösning.
Anders lovade däremot att jobba vidare för att hitta en lösning. Hoppas att han klarar det. Vi håller alla tummar vi kan hålla.
Nils Eliasson
tis, december 15, 2009 10:46:50
Tidigare i dag fick vi ett meddelande från hennes sekreterare Anders Wallner där han berättade om vissa problem som uppstått. Risken finns att de inte hinner tillbaka till Malmö ikväll på grund av COP15 mötet i Köpenhamn. Vi erbjöd oss därför att åka till Köpenhamn för att underlätta för dem. Tyvärr ser det inte ut att vara en tänkbar lösning.
Anders lovade däremot att jobba vidare för att hitta en lösning. Hoppas att han klarar det. Vi håller alla tummar vi kan hålla.
Nils Eliasson
tis, december 15, 2009 10:46:50
Arbetar i medvind!
Äntligen flyter arbetet på igen. Äntligen arbetar vi än en gång i medvind.
Förra veckan var den bästa på länge. Vi fick då bland annat reda på att vi blir tilldelade pengarna från den kommunala fond vi sökt från. Snart kan vi beställa flygbiljetter och planera vår resa till Ukraina.
I nuläget håller Angelica kontakten med Natasja, en av föreståndarna för barnhemmet i Poltava. Vi har bland annat fått reda på att vi kan övernatta i rum i kyrkan som alltid är varma. Tråkigt nog finns risken för att konflikten mellan Ukraina och Ryssland angående gasen trappas upp. Vi hoppas att tillgång till elektricitet kommer att vara möjlig under hela vistelsen.
Denna vecka har vi dessutom bokat vaccinationen för Hepatit A och B på Helsingborgs lasarett. Vi hoppas att vaccinationen kommer igång denna vecka. Avresan är inom räckhåll och den första sprutan måste snart tas.
Imorgon, tisdag, är den stora dagen. Då har vi intervju med miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand i Malmö. Än så länge vet vi inte vart intervjun kommer äga rum. Mer information från hennes sekreterare kommer ikväll. Med oss till Malmö följer vår lärare Linda Näslund för att hjälpa till. Morgondagen kommer att bli mycket spännande.
Nils Eliasson
mån, december 14, 2009 14:42:37
Förra veckan var den bästa på länge. Vi fick då bland annat reda på att vi blir tilldelade pengarna från den kommunala fond vi sökt från. Snart kan vi beställa flygbiljetter och planera vår resa till Ukraina.
I nuläget håller Angelica kontakten med Natasja, en av föreståndarna för barnhemmet i Poltava. Vi har bland annat fått reda på att vi kan övernatta i rum i kyrkan som alltid är varma. Tråkigt nog finns risken för att konflikten mellan Ukraina och Ryssland angående gasen trappas upp. Vi hoppas att tillgång till elektricitet kommer att vara möjlig under hela vistelsen.
Denna vecka har vi dessutom bokat vaccinationen för Hepatit A och B på Helsingborgs lasarett. Vi hoppas att vaccinationen kommer igång denna vecka. Avresan är inom räckhåll och den första sprutan måste snart tas.
Imorgon, tisdag, är den stora dagen. Då har vi intervju med miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand i Malmö. Än så länge vet vi inte vart intervjun kommer äga rum. Mer information från hennes sekreterare kommer ikväll. Med oss till Malmö följer vår lärare Linda Näslund för att hjälpa till. Morgondagen kommer att bli mycket spännande.
Nils Eliasson
mån, december 14, 2009 14:42:37
Arbetar i motvind
Vi fick höra lite dåliga nyheter i förra veckan:
1. Ukraina är fruktansvärt drabbade av svininfluensan.
2. De har blvivit lite bråk mellan Ukraina och Ryssland igen om gasen.
3. Tiden för den ekonimiska tisplaneringen börjar rinna ut.
Men nu har vi hunnit ta vaccinet mot svininfluensan och vi överlevde alla fyra. Vi har som tur nog inte hört något vidare om konflikten mellan länderna, och vi har kanske fått hjälp angående sponsring.
Vi hoppas få besked snart. Vi håller tummarna, allt vad vi kan, så att vår resa kan bli möjlig.
Intervjufrågorna till de kontakter vi fått i Sverige är nu skickade, och vi väntar på spännande svar.
Vi fick besked för någon vecka sedan från Viktoriafonden, att de dessvärre inte kunde hjälpa oss, men önskade oss lycka till. Men att de ens har läst vårt brev till Kronprinsessan Viktoria är vi oerhört glada över.
Vi har även fixat med Eniro och Google så att vi ska kunna göra reklam för vår blogg nu, ska bara lära oss hur man gör och finna tid till att göra det:)
Vi fortsätter kämpa som dårar med vårt projekt!
Ha det så bra
Josefin Bokelund
tis, november 10, 2009 21:25:28
1. Ukraina är fruktansvärt drabbade av svininfluensan.
2. De har blvivit lite bråk mellan Ukraina och Ryssland igen om gasen.
3. Tiden för den ekonimiska tisplaneringen börjar rinna ut.
Men nu har vi hunnit ta vaccinet mot svininfluensan och vi överlevde alla fyra. Vi har som tur nog inte hört något vidare om konflikten mellan länderna, och vi har kanske fått hjälp angående sponsring.
Vi hoppas få besked snart. Vi håller tummarna, allt vad vi kan, så att vår resa kan bli möjlig.
Intervjufrågorna till de kontakter vi fått i Sverige är nu skickade, och vi väntar på spännande svar.
Vi fick besked för någon vecka sedan från Viktoriafonden, att de dessvärre inte kunde hjälpa oss, men önskade oss lycka till. Men att de ens har läst vårt brev till Kronprinsessan Viktoria är vi oerhört glada över.
Vi har även fixat med Eniro och Google så att vi ska kunna göra reklam för vår blogg nu, ska bara lära oss hur man gör och finna tid till att göra det:)
Vi fortsätter kämpa som dårar med vårt projekt!
Ha det så bra
Josefin Bokelund
tis, november 10, 2009 21:25:28
En liten lösning?
Lektionerna igår och idag har framförallt gått till att sammanställa intervjun vi hade med tillgänglighetsrådgivaren i onsdags. Jag och Josefin har sammanställt anteckningarna som vi gjorde under mötet, medan Nils läste allt material som vi fick med oss. Eftersom Emma var sjuk i onsdags har hon jobbat på som vanligt med projektet då hon bland annat skrev mail till utrikes departementet och började på att översätta mailet som vi så småningom ska skicka till Ukrainska ambassaden i Stockholm (till engelska).
När vi andra blev klara med våra uppgifter började vi att översätta en hel del frågor till engelska, dessa är meningen att dem ska ställas i intervjuer som vi kommer att ha i både Sverige och Ukraina.
Vi har en liten nyhet angående den ekonomiska biten idag. Det har visat sig att både jag och Nils kommer att kunna få ihop pengar till resan i vilket fall som helst eftersom vi har släktingar som vill sponsra oss på något sätt, jag har även lite pengar sparade som jag skulle kunna lägga på resan om det kniper. Detta gör att vi "bara" behöver få in hälften (ca 6000 kr) av den summan som vi tidigare har behövt få in. Förhoppningsvis kan detta underlätta lite grann!...
Angelica Skoglund
tis, oktober 20, 2009 17:39:36
När vi andra blev klara med våra uppgifter började vi att översätta en hel del frågor till engelska, dessa är meningen att dem ska ställas i intervjuer som vi kommer att ha i både Sverige och Ukraina.
Vi har en liten nyhet angående den ekonomiska biten idag. Det har visat sig att både jag och Nils kommer att kunna få ihop pengar till resan i vilket fall som helst eftersom vi har släktingar som vill sponsra oss på något sätt, jag har även lite pengar sparade som jag skulle kunna lägga på resan om det kniper. Detta gör att vi "bara" behöver få in hälften (ca 6000 kr) av den summan som vi tidigare har behövt få in. Förhoppningsvis kan detta underlätta lite grann!...
Angelica Skoglund
tis, oktober 20, 2009 17:39:36
Ett kungligt svar!
Idag hände något helt fantastiskt när jag kom hem. Ett brev låg i brevlådan men det var inte vilket brev som helst. Brevet var adresserat från de Kungliga Hovstaterna vilket betyder att någon har läst vårt brev vi skickade till Kronprinsessan Victoria för ett par veckor sedan.
Brevet i brevlådan var skrivet av sekreterare Helena Garofalo som hänvisar från H.K .H Kronprinsessan Victoria.
"H.K .H Kronprinsessan Victoria har bett mig att skriva och tacka för brevet, där Ni skriver och berättar om ert projekt"
Varför vi skickade ett brev till Kronprinsessan beror på hennes stora engagemang i de handikappades rättigheter. Då hennes arbete främst är inriktat på barn tyckte vi att ett brev där vi upplyste om vårt arbete passade ypperligt!
Helena Garofalo hälsar att brevet kommer skickas vidare till "Kronprinsessans fond" för handläggning.
Nils Eliasson
tis, oktober 20, 2009 17:38:45
Brevet i brevlådan var skrivet av sekreterare Helena Garofalo som hänvisar från H.K .H Kronprinsessan Victoria.
"H.K .H Kronprinsessan Victoria har bett mig att skriva och tacka för brevet, där Ni skriver och berättar om ert projekt"
Varför vi skickade ett brev till Kronprinsessan beror på hennes stora engagemang i de handikappades rättigheter. Då hennes arbete främst är inriktat på barn tyckte vi att ett brev där vi upplyste om vårt arbete passade ypperligt!
Helena Garofalo hälsar att brevet kommer skickas vidare till "Kronprinsessans fond" för handläggning.
Nils Eliasson
tis, oktober 20, 2009 17:38:45
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)