Köpcentrat

Idag har vi fortsatt med fler intervjuer av invånarna i Poltava men denna gång i ett köpcentra. Intervjuerna skulle hållas med personer utan handikapp för att förstå deras syn på dessa problem lättare.

Dagen började med att vi blev serverade frukost ”som vanligt”. Precis som gårdagens frukost var även denna mycket mättande och god. Efter frukosten var det dags för Natalia och Sasha att bege sig till sina arbeten. Vi blev lämnade helt ensamma i lägenheten. Vi fördrev tiden genom att leka med katterna och ta bilder av vårt tillfälliga hem. Tanya var försenad men hämtade oss några minuter över elva.

Denna gång gick bilturen mycket bra. Under färden ringde Natasja till Angelica och berättade att hon skulle bli sen till vårt möte. Därför fick vi strosa runt i köpcentrat själva under ständig uppsyn av Tanya. Det känns mycket bra att Tanya hjälper oss i alla situationer vad som än händer. Till Tanyas stora glädje köpte Nils en kofta, Angelica letade efter smycken men fick inte napp.

Efter ungefär en timme kom Natasja och Dimitry. Dimitry var med för att skydda oss i fall det skulle bli problem med filmningen i köpcentrat.

På köpcentrat tog Natasja kontakt med många människor i olika åldrar. Alla som hon frågade var villiga att bli intervjuade utan några omständigheter. Det är mycket förvånande hur trevliga och hjälpsamma alla är mot oss. Alla vill vårt bästa vare sig vi känner dem eller inte.

Den sista intervjun vi gjorde idag på köpcentrat var mycket berörande. En kvinna, Natasja inte kände, valde att berätta sin livshistoria för oss framför kameran. Hennes barn var mycket sjukt och behandlades med strålning och fick ständigt injektioner. Enbart sprutorna han var tvungen att ta fyra gånger per månad kostade 100 euro styck.

När vi var klara med intervjuerna i köpcentrat åkte vi till kyrkan för att äta lunch. Det var mycket gott och trevligt trots att vi inte förstår vad alla säger! Därefter höll vi intervjuer med två vuxna med funktionshinder. Dessa var mycket givande eftersom vi aldrig haft en intervju med en vuxen tidigare här i Ukraina. Den första mannen var 37 år och blind. Hans mål i livet var att bli översättare från ryska till svenska. Han hade under flera år studerat både tyska och engelska men hade lättare för det tyska språket. Under intervjun fick höra honom spela gitarr och sjunga. Han var mycket bra. Efteråt köpte vi vars en skiva som han spelat in. Pengarna gick oavkortat till hans familj.

Nästa person vi intervjuade var en 20 årig man med problem att gå. Han hade under ett år vistats i USA och var därför mycket bra på engelska. Vi blev mycket överraskade över hans kunskap. Denna intervju gjorde vi därför helt själva utan hjälp av någon översättare. Han hade mycket att berätta om och intervjun var givande i vårt arbete.

Efter vårt arbete i kyrkan åkte vi till Swedbank här i Poltava för att ta ut pengar. Därefter blev vi körda hem till lägenheten där vi fick god mat.

Vi ses imorgon då ska vi än en gång besöka familjer här i Poltava.

KRAM från Ukraina 